Varför Kina leder i poängställning

Varje gång Kineser gör något som förbryllar/överraskar mig får de ett poäng. När jag känner att jag lyckats förstå dessa människor eller lyckats "ge tillbaks" med samma mynt får jag ett poäng. Jag är jury. Kina leder med 8-2.

Ex: varje månad får studenter som bor i dormsen 20kg kläder tvättade i tvätteriet. Tvättdamen har självklart inte berättat detta för mig så jag har fått betala ett antal gånger. När grannen sedan svarar "you don't have to pay" på frågan "you don't think don't think it's cheaper to wash the clothes yourself?". Får jag frispel, stormar ner till tvätteriet med lite kläder och säger "I have a studentcard!". Hon bryr sig inte ett dugg. Men jag vet att hon vet... jag vet.

Exemplet ovan ger ett poäng till Kina och ett till Ali.

Min granne Leo

Min granne heter Leo. Vi delar samma samma dusch och toalett. Leo gillar att diska i handfatet. Jag gillar Leo så det är ok.

Leo visar fredstecken

Jag festar loss med Leo. På kareokefesten sjunger vi till Ghostbusters.

...to be continued

Filippinerna i två ord; Rom och Cola

Och:et lämnar jag fritt för de vita stränderna, galna koreanerna, ladyboysen, den fantastiska filippinska maten, vackra filippinskorna, de feta äckliga västerländska mänen, snorklingen, Balooten, Cockfightingen och framförallt den filippinska inställningen till livet.

Fönstervy från hotellrum i Manila. Man sitter i trapphuset och tittar på trappor.

Jag äter filippinsk mellanmål. Siampoa/Siompao är degknyte med fläsk och sås inuti. Finns i andra varianter. Kan vara mycket goda beroende på vem som tillagar dem.

Galen marknad i Manila. Minst 10.000 människor och vi är de ända västerlänningarna på plats. Jag märker strax efter att kortet är taget att en mindre konsertpublik stått och väntat på att jag ska bli klar.

Fanns många tjejer på plats men ändå fick jag en känsla av att det var en sausagefest på gång.

Twinpeaks vibbar när man hittar en Ica Chark mitt i Manila.

Resterande två veckor spenderades på ön Boroquay.

En dag i Boroquay:
Går upp strax innan solen slagit över ön:s västra del.
Promenerar längs stranden och njuter av palmerna och vågornas rogivande brus.
Oftast finns det grupper av koreanska turister som springer längs stranden av antalet fyrtio. Har jag lust så gympar jag med de i vänskapens anda och friskhetens vink.
Sedan fortsätter jag promenaden med att gå hemåt, skita på toaletten (som sex grabbar delar på), lägga mig för att sova bredvid en Robert och en sak från Norge som kallar sig själv för Jan.

Sizzling sweet´n Sour chicken och Sizzling steak på SMOKE.

Efter ungefär tre dagar hittade jag ett matställe vid namn SMOKE. Under min vistelse på Boroquay lyckades jag äta alla rätter som fanns på menyns första sida, behöver kanske inte tillägga att alla rätter på SMOKE var goda. Feeaatt goda!

Prawns fried in Garlic butter. Jupp, jag åt för dig med mamma.

Stuffed squid with rice

På mopedäventyr med Camillo och Diego från Columbia. De pluggar också i Macau men tog förnuftet till fånga och åkte ner till paradiset.

Mycket tuffa killar med mycket tuffa hjälmar

Killarna som fotograferade oss ville också bli fotograferade

Och så klart en bild tillsammans

Cockfight

Jag blev förvånad att veta att filippinier älskar basketboll men framförallt att deras nationalsport är Cockfighting. (För de oroliga kan jag säga att jag tömt ut mitt arsenal av skämt och komiska inslag som ordet Cock+Fighting kan frambringa. Än idag är det lika roligt att gräva i denna oas av roligheter. "My cock will slap your cock around so hard" eller "the cockfighters will fight with their cocks until there´s only one cock standing", eller klassikern "Cocks for president". Kanske en valvinnande slogan för Obama, han gillar säkert kyckling.) Cockfighting eller "sabong" visas även på tv och normalt visar man 70-80 matcher. Varje match varar i ca. 2 minuter och tupparna slåss tills en av de inte kan stå upp. Varje tupp är utrustad med sylvass rakbladsliknande attrapp som fästs på ett av benen. Cockfighting är en väldigt seriös sport för de flesta filippinier, jag lyckades inte hitta några större skillnader i attityden gentemot sporten och människor från olika "klasser". (Var vänlig och källhänvisa inte till denna blogg). Det finns även mängder med tillbehör som den seriöse uppfödaren kan köpa till sin lilla tupp, medicin, kosttillskott, schampoo, ögondroppar... Varje tupp tar ca. 2 år att träna upp och det sägs att vissa raser eller blodslinjer är bättre fighters än andra. För mig såg det mest ut som ett lotteri.

Cockfighting på Boroquay arena.

Cockfighting är en mycket brutal sport och kan utifrån ett etiskt perspektiv jämföras med spanska matadorspel. Själv så älskar jag att titta på sporter där människor slår på varandra men gällande djur som hunsas på varandra så vet jag inte. Än så länge får min nyfikenhet fritt spelrum tills någon moralfilosof dyker upp och lyckas få mig på bättre tankar.