when there is a fire

På varje våning i korridorskomplexet finns det ett tjugotal a-4 papper uppsatta med regler på saker som man får samt inte får göra i korridorerna. Bland dessa uppmaningar finns det ett blad som alltid puzzlar min mind.


Jag ser framför mig en miljon kineser springa runt och skrika "fire" och skapa total kaos medan personen som skrivit uppmaningen (förmodligen en brandinspektör) tittar ner på en stad i ruiner och undrar ångerfullt om det inte bara hade räckt med "activate the red colour fire alarm". Inspektören vet att behålla lugnet men samtidigt uppvigla om brand är lika omöjligt som att be katolska präster om att titta och predika men inte röra. Ännu sämre mår inspektören när denne får syn på några smått förvirrade portugiser som springer runt och blir ihjältrampade av kinesmassan samtidigt se de skriker "incendio". Incendio.

sök och du skall finna

Jag har börjat se tecken överallt.

"Kondensering" -ett av de svåraste tecknen att tyda i det kinesiska språket

Bilden ovan visar en elegant uppvisning av bajsfläck. Konstnären i fråga kan ha varit en av mina rumskamrater eller ett samarbete dem emellan.

”Småsteka kinder och konkelbärsångest” eller ”hej jag heter Ali vad heter du?”

Jag har börjat plugga mandarin. Nu har det gått en månad sen terminsstart och två månader sen jag anlände till Macau. På universitetet (Universidade de Macau) hålls de flesta lektioner på engelska och för de flesta utbytesstudenter är det relativt lätt att hänga med. Kineserna är ganska duktiga på engelska men är oftast för blyga för att prata.
En av mina sex kurser är ”elementary Chinese- where even hopelessness needs a break”. I Macau, Hong Kong och sydöstra delarna av Kina talar man kantonesiska. Man kan jämföra kantonesiska och mandarin med skånska och rikssvenska.

...Skåneland, Skåneland,
käraste land uti världen
till dig äro alla skåningar knutna med band,
som hållna på långväga färden...

lite hembygdspatriotism som inte har något med förgående text att göra. Men skitsamma, kantonesiska skiljer sig från mandarin på så sätt att man har sex olika variationer på uttal medan man på mandarin endast använder fyra. Allt är svårt och det är fysisk omöjligt att lära sig kinesiska. Jag fick dock väldigt bra resultat på det skriftliga provet så om jag någonsin hamnar i en situation där jag behöver beskriva fader, skog, mun, mark, silke eller akademiker så är jag safe. Tyvärr så har jag inte lärt mig säga servetter än.

Blod svett och Hotpot

“Is it spicy?” frågar jag på väg till restaurangen där vi skulle äta hotpot, “traditional Chinese food”. Vidare svarar jag, med en överlagsen ton som jag senare kommer att ångra, “ofcourse, I looouuuuve spicy food” på frågan om jag gillar stark mat.

För någon vecka sedan åt jag hotpot med mina kinesiska buddies. Vi skulle egentligen varit fyra utbytesstudenter med två buddies vardera men bortskämda och arroganta som vissa människor är var det bara jag som dök upp på träffen. Skitbra tyckte jag, mer kineser för mig. Min dedikerade buddie presenterade sig själv som Alfred. Jag kallade mig for Ali, det var lättast så.

Där satt jag med åtta kineser, som utifall krig utbröt skulle offra sig som mänskliga sköldar för min överlevnad, och hade supertrevlig. Tills.

Hotpot är en stor gryta fylld med smaksatt vatten. Grytan placeras mitt på bordet och hålls kokande under hela middagen. Man beställer in olika råvaror och slänger in de i potten. Denna process fortsätter tills man blir sa mätt att kinderna börjar domna. Vi hade två hotpots placerade på bordet varav den närmast mig var kryddad med starka ingredienser.

Det tar tio sekunder från det att grytlocket öppnas tills det att mina ögon börjar svida och jag måste vända bort ansiktet från detta inferno av helvetiska substanser. Det är inte vanlig chili vi talar om, färgen är mer lila än röd och till och med vattnen verkar lida av smärtor.

Till detta serveras varm te. Det rinner vatten och svett från i princip alla håll och kanter på min kropp. Eftersom restauranger i Macau har fått för sig att inte ställa servetter på borden så måste man beställa dessa genom servitören. I vanliga fall brukar denna process inte vara allt för svår OM man inte sitter och dricker snor och tårar och inte kan ett ord på Cantonesiska.

Beslutar att lägga ner machoattityden gällande stark mat i framtiden.